Reserapport från Latinamerika 27/4-10/5

Ann-Margarethe Livh och Elisabeth Hedlund från VIF:s styrelse samt handläggaren Joel NIlsson besökte för några veckor sedan VIF:s samarbetspartners i Guatemala, Honduras och Colombia. Det här är deras reseberättelse. Fler rapporter från resor och besök finns i vårat rapport-arkiv.

Det har varit en lång och väldigt lärorik uppföljningsresa och framförallt inspirerande att träffa alla de kamrater som trots hot och våld fortsätter att kämpa för en förändring.

Guatemala är ett land präglat av våld, korruption och total brist på demokrati. Att den förre högerpresidenten Otto Perez Molina tvingades avgå på grund misstankar om korruption, att äntligen en del militärer ställs inför rätta på grund av några av alla de folkmord som inträffade under inbördeskriget ses som en liten ljusglimt av en del som arbetar för mänskliga rättigheter i landet. Att Sandra Torres från UNE (ett parti som definierar sig som socialdemokratiskt, men av många också anklagas för korruption) lyckades bli nummer två bland presidentkandidaterna anses också vara ett tecken på att något nytt ändå är på gång i Guatemala. Ett land där en kvinna, som dessutom inte kommer från högern, absolut inte borde ha en chans att ens nomineras till kandidat I Guatemala dominerar ursprungsfolken, men de utsätts för en stark rasism och är ofta väldigt fattiga. Vinaq bildades inför förra valet för att driv ursprungsfolkens intressen. URNG och ANN var från början samma parti som uppstod ur gerillarörelsen efter inbördeskriget. De splittrades för några år sedan mest på grund av personliga motsättningar inom rörelsen.

I Guatemala träffade vi representanter från alla partier som deltar i REMADE, det vill säga URNG, Convergencia och Winaq. Vi senaste valet tog de gemensamt 5 mandat (tre C och U och W ett var). Convergencia har sin stomme i ANN men har skapat ett bredare paraply och släppt in folkrörelser i partiet (fack, bonderörelser, etc.). Vid mötet med deras partistyrelse så var det så gott som enbart representanter från ANN, äldre män som Pablo Mossante, som stridit i guerillan. De tre ledamöter som representerar partiet i parlamentet kom dock från bonderörelsen och vekade ha en betydligt större folklig förankring än ledningen. Vi fick intrycket att det var betydligt mer ”fart” på kontoren som tillhör de valda representanterna inom parlamentet. De kvinnor och ungdomar vi träffade var också aktiva, vilket ger hopp inför framtiden. Convergencia går framåt både i valet och medlemstal och det finns viss kritik från de andra två partierna om att de försöker ”ta över” folkrörelserna och representanter från ursprungsbefolkningen. Tyvärr så verkar URNG inte ha kommit över (högst subjektiv bedömning från vår sida) valförlusten under 90 talet och har inte hittat former för att komma vidare och utvecklas som parti. Under året har man valt in en representant från ursprungsbefolkningen som partisekreterare och man försöker också utöka samarbetet med Winaq. Winaq är det yngsta av partierna och det som verkar mest hoppfullt inför framtiden. Som representanter för ursprungsfolken försöker de samla de olika ursprungsfolken under samma parti. Deras partistyrelse var väldigt engagerad och aktiv och de ungdomar vi träffade som hade deltagit i Remades politikerskolorva rmycket enagerade.

Alla partierna var otroligt nöjda över samarbetet med REMADE, och då alla partier har väldigt begränsade resurser så betyder det även mycket för dem att kunna skicka ungdomar och kvinnor att utbildas på politikerskolorna. (De får inget partistöd utan bekostar verksamheten med lönerna från deras parlamentariker.) Deras största utmaning är hur de ska kunna fortsätta utbildningen nationellt, delvis hur de utbildade folkbildarna i sin tur ska kunna utbilda ytterligare ungdomar. Det var också upplyftande att höra ungdomar säga att skillnaderna och splittringen mellan partierna är något mellan de äldre och att de i framtiden endast kommer att vara ett parti.

VIF:s ordförande Ann-Margarethe Livh tillsammans med tidigare presidenten Manuel Zelaya och ledamoten och bondeledaren Rafael Alegria. Båda från partiet Libre

VIF:s ordförande Ann-Margarethe Livh tillsammans med tidigare presidenten Manuel Zelaya och ledamoten och bondeledaren Rafael Alegria. Båda från partiet Libre

I Honduras träffade vi representanter från FRNP, vänsterfraktionen inom partiet Libre som vi stödjer via REMADE-nätverket. Deras största utmaning som parti är de kommande valen 2017 och hur man ska kunna garantera närvaro vid valurnorna för att förhindra valfusk. Libre leds av tidigare presidenten Manuel Zelaya som avsattes vid en militärkupp 2009 och som tillhör den liberala falangen av partiet. Även i Honduras är de väldigt glada över stödet som REMADE innebär och menar att det är en nödvändighet för regionen för att kunna stå emot de krafter som försöker tysta dem. Länderna i Centralamerika är små och har i alla högsta grad varit (och är fortfarande) USAs bakgård där högern och oligarkierna har kunnat sätta dagordningen. Samarbetet inom Remade är oerhört viktigt för FRNP eftersom de i praktiken inte har några resurser att avsätta för till exempel politisk skolning av sina ungdomar. Våldet har precis som i Guatemala ökat och i Honduras har flera ledare för motståndsrörelser mördats, utsatts för mordförsök eller fängslats på falska grunder. Vi hade möjlighet att träffa Olivia Zuñiga Cacerés, dottern till den mördade bondeledearen Berta Cacerés. En otroligt stark kvinna som, tillsammans med övriga familjen, kräver att EU ska stoppa utbetalningarna till Honduras fram till det att mordet (tillsammans med morden på andra ledare) utretts och att det tillsatts en extern internationell utredning. Berta protesterade mot byggnaden av dammen Agua Zarca som bl.a. finansieras av FMO, Funnfund och CABEI. Samma dag som vi träffar Olivia så utsattes även journalisten Felix Molina för ett attentat där han sköts fyra gånger i benen (ironiskt nog på pressfrihetens dag). Felix har under lång tid rapporterat om de olika övergrepp som sker främst mot ursprungs- och lokal-befolkning ute på landsbygden. Vi var och träffade honom på sjukhuset där han var välbevakad då det skett flertalet mord väl inne på sjukhuset

Även om det fortfarande sker väldigt många mord (under helgen vi var där så var det över 30 stycken) och det är väldigt billigt att hyra en lönnmördare så har de styrande också hittat nya former för att bli av med ledarna inom folkrörelserna. De åtalas för olika terroristbrott och även om de inte döms så har man blivit av med dem under ett par år (eller även längre om man lyckas få en fällande dom i första instans) då de sätts i häkte under tiden fram till rättegång. Via Campesina är en stark rörelse och en del av FRNP. Flera av Libres parlamentariker som till exempel Rafael Alegria, som vi träffade, kommer från Via Campesina. Att vara Vänster och bondeledare i Honduras innebär att man lever under ett ständigt dödshot. Vänstern i Honduras får väldigt sällan besök från Europa och uppskattade mycket vårt besök.

Olivia Cáceres, dotter till mördade bondeledaren Berta Cáceres

Olivia Cáceres, dotter till mördade bondeledaren Berta Cáceres

I Colombia träffade vi kommunist partiet och representanter från de olika delarna av partiet. Bl.a. så träffade vi ungdomsförbundet JUCO som informerade kring politikerskolorna och överlämnade ett dokument där de samlat och sammanställt de förföljelser, hot, överfall och även mord som drabbat medlemmar från kommunistpartiet under 2016. Vi träffade representanter från kvinnogruppen som vittnade om de svårigheter som många kvinnor lever under; fattigdom, våld, hot och andra effekter av ett konservativt och patrikalt samhälle. Kommunist partiet har återupptagit sin juridiska person via Union Patriotica som bildades som parti 1985 i samband med försöken till fredsförhandlingarna som skedde då. Partiet var en laglig sammanslagning av guerilla grupper som lagt ned vapnen och ville delta i politiken i enlighet med det fredsförslag som fanns. Dock eskalerade morden på politiker från UP från paramilitära grupper och många av de överlevande lämnade partiet för att återvända till guerillan. Kommunistpartiet ingick tidigare i Polo Democratico och hade en kvinnligparlamentariker vid tidigare val, inför senaste valet blev man dock utesluten ur Polo på grund av ”dubbel militans” då de även var och är medlem i Marcha Patriotica. Marcha Patriotica är en folkrörelse som bildades 2012 och fanns tankar på att delta som parti men efter att deras ledare Piedad Cordoba förbjöds att delta inom politiken under 18 år så valde de att fortsätta som folkrörelse. Det finns mycket kritik rörande domen som tog bort Piedad från politiken, dels på grund av att åklagaren hade ett uttalat fiendskap mot både Piedad som person och mot den politik hon företräder. Det har även kritiserats att det aldrig har presenterats några egentliga bevis utan grund för domen är en dator som polisen påstår har hittat i samband med mordet på en ledare inom Farc. Tidigare borgmästaren för Bogota, Petro (representant för Polo) är även han under utredning för samma typ av brott, det vill säga samröre med Farc.

Fredsförhandlingarna går framåt, 3 av 5 delar är undertecknade och de räknar med att den 4 undertecknas i maj för att slutligen underteckna freden någon gång i juli. President Santos har fått stor kritik för fredsförhandlingarna och framförallt från unga människor som inte deltagit i kriget. Från äldre människor finns ett starkt stöd för förhandlingarna och de menar på att även om de inte uppföljs och även om det är minimala överenskommelser så är det en förutsättning för att kunna bygga ett nytt samhälle. Utan den grund att stå på som fredsavtalet skulle innebära finns det ingen möjlighet att nå framsteg inom mänskliga rättigheter. Fjärde delen av avtalet är vapenvila och överlämnade av vapen från guerillan, en viktig punkt i förhandlingarna då man är rädd att det som skedde med UP ska återupprepas.

En ytterligare oro är president Santos satsning på utvinningen av naturrikedomar där vinst intressen får över allt annat. Ett uppmärksammat fall i Sverige var mordet vid kolgruvan där Vattenfall köper stenkol ifrån och där Maira Barbosas deltog vid Vattenfalls årsstämma i år. Ledare för folkrörelse utsätts för hot och våld, tom mord vid protester mot brytningen av olika mineraler inom landet. Presidenten kritiseras även för att inte låta genomföra studier kring påverkan på miljön i samband med godkännandet av utbrytningar eller vattendammar.

Möte tillsammans med den feministiska plattformen 28 november

Möte tillsammans med den feministiska plattformen ’28 November’ i Honduras

Även, precis som i Honduras, om morden på ledare från folkrörelser fortsätter (precis som på advokater, journalister, etc.) så har de även här hittat effektivare sätt att stoppa folkrörelserna. Tidigare använde man sig av så kallande ”falsos positivos”) där man efter att ha mördat folk på landsbygden klädde dem som guerilla medlemmar för att påvisa att det var en guerilla medlem man avrättat. Nu använder det sig istället av ”falsos positivos judiciales” där de fängslar ledarna för brott som leder till minst 4 års fängelse (oftast uppror som ger min. 8 år) för att automatiskt garantera att de blir häktade fram till rättegången. En rättegång dröjer mellan ett och två år för att få en dom i första instans och i många fall tar det ännu längre tid då vittnen inte går att få tag på, etc. Det är uppenbart att det är en taktik som används från åklagarens sida för att garanter att ledarna håls fängslade så pass lång tid som möjligt. En advokat som vi träffade berättade om en kvinna, ledare för bonderörelsen, som gripits för samröre med farc och har suttit fängslad över tre år då vittnena inte kommer till domstolen. Om hon skulle erkänna skulle hon släppas då hon redan avtjänat tillräcklig tid av sitt straff men eftersom hon hävdar sin oskuld så sitter hon fortsatt häktad. Dock fortsätter våldet mot politiska representanter och ett det utfördes ett attentat mot gruppen där Imelda Daza ingick och där hennes livvakt sårades av ett skott i huvudet. Imelda bodde i Sverige under 30 år och satt i kommunalfullmäktige för V i Aneby men valde att återvända till Colombia förra året.

Avslutningsvis så har satsningen på kvinnorna inom partiet gått framåt, om än långsamt. De har två (av sju) stycken kvinnor inom partistyrelsen för ungdomsrörelsen JUCO och 13 av 33 inom partistyrelsen för partiet. HBTQ frågorna har även lyfts fram på den politiska agendan och de har en egen representant inom partistyrelsen. Det finns stora hopp på att den första kvinnliga partisekreteraren ska väljas på kommande kongress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *